Så kom Linghemskyrkan till...

​

Etthundra år är en lång tid i en församlings historia. Under en så lång tid har många växlingar skett, både politiskt och religiöst, i vårt land. Med glädje kan sägas att den kristna församlingen har lyckats hålla sina positioner och med liv och kraft fortsätter att evangelisera. Törnevalla Missionsförsamling är ingen stor församling numerärt sett, men den har dock bedrivit en betydelsefull verksamhet i bygden. Denna historik är endast ett fragment av vad församlingen uträttat under sina hundra år. Det är omöjligt för mänskligt öga att kunna se vad som blivit resultatet av ett troget missionsarbete, endast missionens Herre vet vad som blivit utfört för Guds rike

​

Den andliga väckelsens bärare

Väckelsens eld hade redan under 1850-talet blivit tänd i Törnevalla och kom att sprida sig till andra trakter i närheten.

Gud har sina redskap som får bli bärare av den heliga elden. I Törnevalla var det bonden Nils Nilsson och som gick under namnet "Nils i Reva" som var ett brinnande ljus och kom att betyda mycket för den kristna verksamheten i bygden. Nils Nilsson kallade predikanter och ordnade möten i sitt hem. Detta hände innan konventikelplakatet ännu var upphävt. Dessa "konventiklar" som hölls i Reva, sågs inte med blida ögon av dem som höll på Svenska kyrkans tradition i bygden. Sockenprotokoll från den tiden tyder på, att man vid sockenstämmorna sysslade med frågor angående den fria andliga verksamheten. År 1858 uttalades enligt ett protokoll, stora bekymmer för de s k "konventiklarna i Reva", vilka ansågs som en fara för den rätta religionsvården. Dåvarande kyrkoherde, som var granne till Nilsson, kom att motarbeta den fria andliga rörelsen. "Nils i Reva" fick röna ett starkt motstånd. Nils Nilsson var verksam också med kommunala uppdrag och hade bl.a. uppdrag som fattigföreståndare. Genom den misstro som han mötte, både hos sockenmännen och kyrkoherden, kom han att frånträda sin befattning som fattigföreståndare. Detta skedde år 1859. Den avoga inställningen till den fria andliga verksamheten avmattades dock vid mitten av l860-talet. Orsaken till att det blev lugnare i förhållandet mellan kyrkan och den fria andliga rörelsen berodde delvis på att man fick en ny kyrkoherde, nämligen C.W. Charlewille, senare biskop i Linköpings stift 1827 - 1906.

​

Charlewille blev en mycket förtrogen vän till Nils Nilsson. Det sägs t.o.m. att den innerligaste kärlek och det hjärtligaste förtroende uppstod mellan dem. Detta framgår särskilt därav, att kyrkoherden vid en sockenstämma reserverade sig mot flertalet i stämman till förmån för den verksamhet som Nilsson företrädde. I ett protokoll från en sockenstämma, år 1886, heter det: "I fråga om skolsalens upplåtande till bibel- och bönestunders förrättande av lekmän avgav stämmans majoritet ett nekande svar. Då emellertid de skäl son anfördes för detta förslag, såsom lokalens skadande, själva sakens onödighet o.s.v., voro blott skenbara och allt för långsökta, förklarade sig stämmans ordförande, som väl insåg, att motståndet i denna del hade en djupare grund och gällde högre föremål, ej kunna eller vilja i detta beslut instämma, utan ville på detta sätt reservera sig och protestera mot den skeva och förvända uppfattning, som i detta stycke gjort sig gällande. Häradsskrivaren Bergergren som under diskussionen i ämnet y ttrade sig emot stämmans flertal, förmenade att ett avslag ifråga om skolsalens upplåtande för ett sådant ändamål, vittnade om en lång driven ofördragsamhet och vidhängsenhet vid gamla fördomar, begärde att få förena sig i den av pastor angivna reservationen. Man förstår av det anförda protokollet att det inte var så lätt för de som stod i ledningen för den fria andliga rörelsen.

​

Missionshuset

Andakts- och bönestunderna hölls under de första åren i hemmen, särskilt i Reva och senare i Skackerstad, dit Nils Nilsson flyttade. Tydligt är dock att man alltmer började att förlägga sammankomsterna till Nils Nilssons tillhörig byggnad som låg där vårt Missionshus har sin plats. I samband med inrättandet av den första småskolan i Törnevalla berättar protokollet från 1865 att Nils Nilsson beredvilligt upplät det s.k. "Bönehuset" till skollokal. Bostad för läraren ordnades också i bönehuset. Detta aktstycke är intressant, då det visar, att ett "Bönehus" redan var i bruk vid den tiden. År 1867 uppfördes ett litet missionshus på "Bönehusets" plats. Byggnadsmaterialet anskaffades av de intresserade genom sammanskott i natura. I detta missionshus hölls andliga sammankomster rätt ofta, och kyrkoherde Charlewille hade vanligen bibelsamtal där en gång i veckan. Friska andliga vårvindar utgick härifrån, inte blott över grannsocknarna utan runt omkring större delen av provinsen.

​

En ombyggnad av missionshuset utfördes 1918, varvid de två mindre salar, som det gamla missionshuset utgjordes av, förvandlades till den nuvarande kyrksalen. År 1926 utfördes en tillbyggnad av lilla salen och vaktmästarebostaden. Under så gott som hela andra världskriget hade militären förläggning i missionshuset. Som följd därav gjordes en stor renovering 1946, som drog en kostnad av 4.772 kronor. I ersättning av den nödvändiga reparationen fick församlingen, efter långa förhandlingar med Kronan, 665 kronor. En hel del förändringar och moderniseringar har gjorts i etapper, varvid församlingens medlemmar visat stor offervilja både när det gällt dagsverken som penningmedel. Ar 1966 fick missionshuset en omdaning invändigt genom målning m.m. Som gåva fick då församlingen mottaga ett piano som fyllt en stor uppgift i församlingens gudstjänster och högtider.

​

Församlingen bildas

Den exakta tidpunkten för missionsförsamlingens bildande är ej lätt att fastställa, när inga skrivna handlingar finnes kvar från den tiden. Men den muntliga uppgiften från medlemmar, som levde då församlingen firade 5-årsjubileum, har man dragit den säkra slutsatsen att församlingen bildades år 1872.

​

Linghem

Fram till 1950-talet bestod stationssamhället av några villor samt lantgårdar. 1960 bildades Åkerbo kommun. Landsbygden norr om Linköping fick sitt centrum i Linghem. Stadsplan upprättades och byggnationen tog fart. Linghemsskolan uppfördes 1963 som högstadium, vidare byggdes nytt kommunalhus samt ålderdomshemmet Bäckliden. Villabebyggelsen växte under en 20-årsperiod. Himnaskolan, Himnahallen samt lokaler för distriktssköterska och folktandvård uppfördes. 1971 kom den andra kommunsammanslagningen då Linköpings storkommun bildades. Därmed överfördes all kommunal administration till Linköping.

Linghemskyrkan

Törnevalla Missionsförsamling hade genom åren flera medlemmar bosatta i Linghem med omnejd. Viss verksamhet förekom i samhället, bl a söndagsskola sedan 1940-talet, tältmötesserier och enstaka gudstjänster.
Frågan om en kyrka i Linghem aktualiserades genom åren. Före den andra kommunsamman-slagningen motionerade Gösta Öhman m.fl. att tomtmark skulle skänkas för en kyrka i Linghem. Så skedde men någon avstyckning verkställdes inte. Ovetande om möjligheten missade man att begära vilande lagfart för ett markområde. I stadsplanen reserverade Linköpings kommun markområdet där Linghemskyrkan nu ligger. Under 1960-1970-talen var frågan om en kyrka i Linghem något av en följetång vid Gistadkretsens årsmöten. Bland annat kostnadsfrågan i relation till resurserna orsakade mångas tveksamhet.

​

1972 valdes en Kyrkobyggnadskommitté där Gistadskretsen tillsammans med Askeby Missionsförsamling beslutade utreda frågan. I samråd med distriktsföreståndare Evert Apelmo hölls de närmaste åren flera sammanträden. Förslag kom om samarbete med Svenska kyrkan, samt förslag om bildandet av en stiftelse. Från 1977 gjordes flera studiebesök i nybyggda kyrkor. Förslag till modell framtogs. 1978 presenterades tre olika förslag av Sten Axelsson till en kostnad av 2,5 miljoner. "Tveksamheten var stor!"

​

Från 1980 tar frågan om kyrkbygget ny fart. Tomtfrågan aktualiserades. Gåvobrevet från Åkerbo kommun ansågs inte gälla. Två ledamöter i fullmäktige reserverade sig. Länsstyrelsen gick på samma linje. Frågan gick vidare till regeringsrätten som efter flera påstötningar 810603 meddelade avslag.

​

I mars 1982 ansökte Gistadkretsen hos kommunen om tomträttsavtal gällande den aktuella tomten. Genom bl a personliga kontakter fördes frågan framåt. Dispositionsrätt beviljades mot en årlig avgift. Därmed var det första hindret för en kyrka i Linghem passerat. Samtal fördes på nytt med Svenska kyrkan om möjligheten att bygga kyrka tillsammans. Även med friförsamlingar som har medlemmar i samhället togs kontakter. Frågan om bildandet av en stiftelse fanns med i bilden. Kontakter förekom flitigt med SMF: s ledning i Stockholm. På den ekonomiska sidan fördes många samtal. En löftesteckning ordnades. Offerinsamling en gång i månaden och inkomster vid serveringar (särskilt vid sommarkvällsmöten) gav resultat. En byggnadskassa fanns sedan flera år. Grundplåten till denna gavs av en alkoholiserad man, som sökte hjälp…

​

Gistadkretsens styrelse fungerade som byggnadskommitté. Samtalen blev många. Planeringen av byggnation och finansiering gav många bekymmer. Dagligen bad många om Guds ledning. Efteråt ser vi hur vi fick gå ledda av Herren. Den 24 maj 1983 beslutade Kretsstyrelsen/Byggnadskommittén att kalla till extra församlingsmöte. Detta historiska möte hölls i Gistad Missionshus söndagen den 19 juni. Gistadkretsen beslutade då med en överväldigande majoritet att bygga Linghemskyrkan. Man var också eniga om att bygga i egen regi och att grannförsamlingarna skulle ha möjlighet att hyra kyrkolokalerna i mån av tid och utrymme. Sedan principbeslutet om kyrkbygge var fattat vidtog många förberedelser. Byggnadskommittén fick i uppdrag att fullfölja beslutet.

​

En arbetsam och ansvarsfull period följde för kommitté och enskilda. Nordiska Trähus fick i uppdrag att leverera själva kyrkobyggnaden, All-Bygg med Jan Gustavsson och övriga entreprenörer antogs. Samtidigt fortsatte insamlingarna till kyrkbygget. Allt gick i en känsla av tacksamhet och glädje. De mångas varma förböner och Guds ledning lade allt till rätta. Kostnaden för kyrkan beräknades till cirka 2,2 miljoner.

Första spadtaget togs av Gistadkretsens hedersordförande Gösta Öhman vid en andakt den 14 april 1984. Två dagar senare var arbetet i full gång. Den som bygger ett hus bör beräkna kostnaden. Många funderade, samtalade och sökte olika kontakter. Tillgångar sågs över och en preliminär finansieringsplan upprättades: Nybyggarna 300 tkr, Statliga bidrag 300 tkr, Fonderade medel av SMF för försålda Örminge och Örtomta Missionshus 270 tkr, försäljning av Evalund 230 tkr, Törnevalla Missionshus 100 tkr, Löftesoffer 250 tkr, Dagsverken 100 tkr, Auktioner, serveringar, födelsedagsgåvor 250 tkr, Lån av medlemmar 400 tkr, m.fl. Med stor tacksamhet och glädje kunde vi på invigningsdagen konstatera att Linghemskyrkan var nästan skuldfri.

​

Minnena från byggnadstiden och invigningshögtiden är ljusa. Vi levde och verkade under Guds välsignande och bevarande händer. Det hjärtevarma tack som då uttalades till alla som bidrog till Linghemskyrkans tillkomst kan vi nu 10 år senare ännu kraftigare understryka. Att kyrkbygget skedde under Guds vilja och att Gistadkretsens satsning var riktig ser vi tydligt idag. Utan Linghemskyrkan och dess församling hade läget varit annorlunda. Tioårsjubileet önskar vi ska bli en tacksamhetens och glädjens högtid. Med blicken mot morgondagen går vi frimodigt vidare i förbön, offer och frivilligt arbete. I Jesu Kristi namn går vi vidare mot stora segrar för Guds rike och till många människors bästa i vår bygd.

​

Nedtecknat av Carl-Ivar Hillås.